Det var fint och jag älskar hur brudgummen stog där ensam och stirrade ut bland släkt och vänner och såg så där sjukt obekväm och nervös ut. Obetalbart!
Hela grejen med kyrkan gör mig lite obekväm. Det är jättefint och jag vill nog själv gifta mig i kyrkan men inte av den anledningen att jag vill bli bönhörd, välsignad av Gud eller för att jag njuter av att höra en blyg åskådarskara nynna till psalmer. Nä.. det skulle vara för atmosfären helt enkelt.
Känner mig lite som en hedning också.. är ju inte medlem längre. Ja ja.. jag vet att många tycker att man ska vara med, "kyrkan gör så mycket bra", "vi behöver bevara vår svenska kultur" och framför allt "bevara våra kyrkor". Jag håller med er men jag är emot att det ska dras på min skattsedel. JAG vill själv välja vilken/vilka biståndsrörelser mina pengar ska går till.
Festen då?Låt mig sammanfatta så här: Jag har ett blått knä och träningsvärk i låren. Tog verkligen brudgummens uppmaning att "du måste dansa med alla" på allvar.
Sen kan jag väl tycka att den där rom & colan halv 4 var lite onödig.. jag menar.. med facit i hand så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar